Wennerholm: Var ett sår som aldrig läkte

1 av 19 | Foto: Linda Haglund på Idrottsgalan 2014.
SPORTBLADET

Linda Haglund är död och en av Sveriges största idrottskvinnor är borta.

Men Sveriges snabbaste kvinna kunde aldrig springa ifrån sin dopningdom från 1981, då hon åkte fast med anabola steroider i kroppen.

Det var ett sår som aldrig läkte.

Jag minns Lindas EM-silver på 100 meter i Prag och hennes fjärdeplats i OS i Moskva 1980.

Det var Linda-feber.

Hon räknades som en av de berömda 56:orna, det svenska idrottsunder som innehöll namn som Ingemar Stenmark, Björn Borg, Thomas Wassberg och Frank Andersson.

Alla födda 1956.

Linda var den enda på damsidan i det gänget och hon var igenkänd överallt. Hon var den största sprinttalang svensk friidrott fått fram.

Hon var svensk idrotts omslagsflicka.

Sågs som moralisk OS-segrare

Den unga Stockholmstjejen som utmanade de bästa i världen och som de flesta såg som moralisk OS-segrare i Moskva 1980, då hon fick stryk av segrande ryskan Ludmila Kondratjeva och två östtyskor som alla såg som dopade.

Så kom chocken efter SM i Skövde 1981. Det dopningsprov som togs efter Lindas 200-metersseger var positivt och innehöll spår av anabola steroider.

Det dröjde två månader innan Svenska Friidrottsförbundet släppte bomben. Det väckte naturligtvis en enorm uppmärksamhet. Det var en chock för alla.

Linda Haglund hävdade själv att hon var oskyldig och hennes finske tränare Pertti Helin tog snabbt på sig hela skulden. Han hävdade att han förväxlat två pillerburkar och gett Linda anabola steroider istället för de vitamintabletter hon själv påstod att hon tog. Svenska Friidrottsförbundet friade Linda i ett första skede, men Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) hävde domen och stängde av henne i ett och ett halvt år. De tyckte förklaringen lät både ihålig och efterkonstruerad.

Det blev slutet på hennes karriär och vi fick aldrig veta hur bra hon kunde blivit. Som 25-åring hade hon flera år kvar som toppsprinter, men det blev bara en tafatt comeback 1984 och tider långt från de personliga rekorden. Hon la ner friidrottandet samma år, endast 28 år gammal.

Linda hävdade sin oskuld hela sitt liv.

En idrottslig tragedi

Hon gick med huvudet högt, men dopningdomen följde henne alltid som en skugga genom livet.

En idrottslig tragedi hon inte kunde springa ifrån, trots att hon hade Sveriges snabbaste fötter.

Hon har fortfarande kvar sina svenska rekord på både 100 och 200 meter och det är de två rekord som stått sig i särklass längst på damsidan.

Hennes 11.16 på 100 meter fyllde 35 år i somras, det på 200 (22.82) har stått sig i 36 år och egentligen aldrig varit hotade.

Jag vet inte hur bra hon kunde blivit om hon fått fortsätta eller om hon och tränaren Pertti Helin talade sanning om sitt pillertrillande.

Men hon förblev ett namn här hemma, trots många år i USA.

Hon var  med i Let´s Dance 2009 och Mästarnas Mästare 2012.

Senast jag tänkte på henne var för bara tre veckor sedan, då hennes amerikanske make Houston McTear avled i cancer.

Då hade jag inte en tanke på att Linda kämpade mot samma dödliga sjukdom.

I lördags tog den även hennes liv.

ARTIKELN HANDLAR OM